Ett oväntat samtal

Hemtelefonen ringer, vilket den sällan gör. Jag tittar på den och ser att det är någon som ringer från ett mobiltelefonnummer. Jag överlämnar telefonen till min man därför att jag tar för givet att det är till honom. Han svarar och överlämnar luren till mig.

Jag svarar och hör att det är min förrförra chef i luren. Med en stor förvåning och glädje börjar vi prata. Han frågar mig hur jag mår och vad som hänt i mitt liv. Jag svarar och ställer artigt samma frågor tillbaka. Under tiden vi pratar börjar jag försöka tänka vad det är han vill. Han berättar att han numera är pensionär men aktiv i olika välgörenhetsorganisationer och en politiskt. Hm tänker jag, det är valår i år och vill han värva mig? Eller ska han delta i någon konferens och vill att jag ska vara med och berätta om de framgångsrika åren vi hade i EU-projektet?

Han fortsätter och frågar var jag bor och jag berättar. Mina tankar övergår i andra frågetecken, vill han komma och hälsa på? Jag svarar och berättar. Han frågar hur det är med tjejerna och hur jag har det på mitt arbete. Ännu en gång så svarar jag på frågorna och han avslutar med att säga, vad trevligt Marie att du har det bra. Det var verkligen roligt att få höra din röst och jag önskar dig lycka till i ditt framtida arbete och utveckling.

Efter ett tiominuters långt samtal är jag mer eller mindre i chock. Här ringer förre länsdirektören för att höra hur det är med mig, om jag mår bra, hur jag har det på jobbet, om jag trivs i huset och hur jag har det med barnen. Himmel vad rörande det blev för att en människa ringde och inte bad om en tjänst utan bara för att uppmärksamma mig.

En kram…

vill jag ge den vänliga själen som sänder mig tidningen Kamera & Bild direkt i min brevlåda. Idag kom ett nytt spännande nummer med 50 tips i Photoshop. Det behöver jag. Ett jättetack vem du än är som skickar mig tidningen.

Runda bordets magiska inverkan

Jag tittar på kvittot som servitrisen vill att jag ska signera. Himmel, nästan 900 kronor för lite mat men så kastas jag tillbaka 3,5 timma i tiden och kan summera att jag haft en kanonkväll.

Jag är väldigt snål när det kommer till att äta på restaurang. Jag har nämligen världens bästa man till hobbykock och det är sällan något smakar bättre än när han har fått rört om i grytorna. Plötsligt inser jag att har fått tillbringat en underbar afton tillsammans med min man och härliga människor. Tindrande ögon, roliga minnen som blandas med allvar och en stor portion humor. Jag signerar kvittot med min läkarliknade (läs otydlig) handstil och överräcker det till servitrisen med ett stort leende av lycka.

Jag minns inte när jag sist satt vid ett matbord i över tre timmar och njöt av stämningen, maten, sällskapet och faktiskt bekvämligheten. Trots att vi inte fick sitta i restaurangen som var fullbokad för kvällen, togs vi ändå emot men blev förpassade till caféet och det blev en succé. Vid det stora runda bordet slog vi oss ned i den skymmande lokalen där värmeljusens låga sänkte oss magiskt flammade ljus. Vid det lagomt stora runda bordet såg vi alla varandra, hörde varandra och vi behövde framförallt inte trängas med knivar och gafflar.

När jag och min man senare på kvällen utvärderade aftonen kunde även han skriva under på att det inte bara var sällskapet och maten som var den bidragande orsaken till en lyckad afton. Det var helt klart det runda bordet som gav en magisk känsla, precis som Riddarna kring det runda bordet avdramatiserades alla möjliga konstiga egenskaper som kanske skulle ha infriats men vi var så extremt jämlika, män pratade om kvinnligt och tvärtom.  Jag är så glad över att vi fick möjligheten att träffas och avnjuta en middag tillsammans. Jag är så glad över att restaurangen var fullbokad och jag säger  bara mer runda bord till restauranger!

Upprepat beteende

Det är fascinerande att få ta del av tjejernas utveckling och beteenden i olika situationer men jag slåss av ett och det är deras relation till djur och i synnerhet katter. Djurläten har varit en viktig del i deras kommunikativa utveckling. Mjukdjur har en speciell betydelse när det kommer till trygghet. Men något som har varit extremt utmärkande är just djuret katt. Nu har vår kära Morris varit i katthimlen i sisådär 6 veckor och sedan han lämnade oss har tjejernas relation till katter varit utmärkande.

Så fort de ser en katt på teve så skrattar de och lyckan lyser i deras ögon. I vårt gästrum hänger en stor väggbonad från Peru med starka färger, mönster, symboler och kvinnor. Längst ned på vävanden finns ett otaligt antal katter i olika färger. Så fort tjejerna kommer in i det rummet, tar de sina små stolar som de sätter sig på knä på och börjar pussa på katterna.  Och pussarna fortsätter. I en av alla sångböcker finns en visa om en katt som illustreras av en katthona som diar sina ungar.  Nu ikväll upprepade Liv ett beteende. När hon bläddrade i boken och kom till den sidan böjde hon sig ned och började pussa illustrationen. Först pussade hon kattmamman och sedan fortsatte hon med att pussa kattungarna, en efter en. Jag fascineras men undrar varför? Varför beter hon sig bara så där när det kommer till katter och inte till alla andra djur som hon studerar? Är det någon som varit  med om liknande beteenden när det gäller era barn så får ni gärna dela med er.

Patrik Sjöberg och tulpaner

Jag erkänner, jag är fördomsfull och det har nästan varit ett sätt för mig att skapa nyfikenhet hos andra. Nu har jag i några veckor suttit som klistrad vid teven när SVT har sänt Mästarnas mästare. Jag älskar idrottsmän/kvinnor och jag blir känslosam och rörd när jag har fått tagit del av deras framgångar. Men det funnits något som irriterat mig, Patrik Sjöberg. Kulmen nåddes i veckan när han talade om att han hellre fördrog en Stones-konsert än att tävla i SM.

Oj, vad sa han, tänkte jag och tusen tankar gick i mitt huvud. Kan man säga så som en sann idrottsman och vara bland de bästa i världen på den tiden? Jag skämdes, tyckte synd om Stefan Holm som berättade om sin besvikelse över att Sjöberg aldrig dök upp. Holm har däremot alltid prioriterat SM och avstått tävlingar utomlands som skulle ha genererat ett större klirr i kassan. Men SM var viktigt för Holm, han ville vara en förebild.

Jag som arbetar kontinuerligt med att bli en bättre människa genom bland annat att försöka förstå andra och motverka mina fördomar befrias plötsligt från irritationen. Sjöberg ska ha en eloge för sitt uttalande och hans agerade på den tiden. Det jag inser är alltså att mannen måste ha levt i kontakt med sina behov och känslor. Min teori och det är det som befriar mig, är att han hade ett större behov av lek och nöje än framgång och bekräftelse. (Han skulle tydligen ha vunnit SM i och med att han var överlägsen bland motståndet.)  Det om något tycker jag är stort, att man inte bara är en sportsman utan också en människa med helt naturliga behov som du och jag.

Sedan så har vi det här med tulpaner. För några veckor sedan fick jag en bukett tulpaner av fina M. Nu är jag inget big fan av tulpaner och de blommarna har aldrig tilltalat mig. Men jag tog emot den  gåva och jag ställde ner blommorna i min iittalavas. Tjusigt blev det och tulpanerna stod länge. Veckan efter köpte jag nya och veckan därefter ännu ett gäng. Inser att jag är mer förtjust i tulpaner än vad jag trodde, tack M för att du vägledde mig, och nu kommer jag vecka för vecka möta våren med fräscha tulpaner i hemmet!

 Nu känner jag mig stolt att min utvecklingsresa har börjat och ger utdelning. Tack alla som är med bidrar till det!

Det blir inte bättre med tiden

En sak har jag lärt mig och begreppet ”Det blir bättre med tiden”, stämmer inte. Så det så! När i hela världen blir det bättre och bättre att gå till tandläkaren? Jag var 25 år första gången jag grät hos tandläkaren och nu sist kramade jag om honom på grund av min rädsla. I gengälld fick jag tre bedövningssprutor. Bara så ni vet, det blir inte bättre med tid men det var bättre förr!

Tim Gunn kom genast hit!

Gahh, jag känner frustration när jag öppnar dörren till min gå-in-garderob. Vem i hela världen har sytt in alla kläder där? Inte är det jag trots att jag fick en sprillans ny symaskin i julklapp. Fastan är slut och frun måste krypa till korset och erkänna att Detox 2010-gruppen på Facebook får slå mig på fingrarna, ty jag har syndat. Å det grövsta. Tydligen är jag inte motiverad nog att följa boken eller följa något nyttigt. Jag följer endast springspåren i hemmet som går till skafferiet. Tyvärr så leder det till det jag inte vill, det vill säga allt för tajta byxor, magar som väller över, huga, och bara extrema tält är passabla för denna lekamen. Så nu vill jag ha en Biggest loser-coach som peppar mig, som får mig att svettas, gråta av fysisk utmattning och ger mig ett djävlar anamma att lyckas. Som belöning vill jag Tim Gunn som kan klä mig snyggt, rått och romantiskt på ett 33-årigt sätt. Sedan ska han himla med ögonen och slänga med höger handen, applådera och säga woah, baby, I love it! Snälla ge mig det!

Dilemma

Vad är bäst?:

1.  Att ägna hela helgen till att tänka och stressa upp mig inför den kommande arbetsveckan.

2. Eller att börja arbeta undan en lördagkväll istället för att den kommande veckan ska bli helt i kaos?

Vad skulle du göra?

När jag blir miljonär

Fy vad det värker, pulserar och moler. Jag fick, tack och lov, en akuttid till tandläkaren. Det är garanterat en rotfyllning sa jag och tittade på tandläkaren med högblanka ögon. Han kontrade med att fråga hur jag kunde vara så säker på det. Jag svarade med att jag känner mig kropp och mina tänder. Tre bedövningssprutor senare blev fyra kanaler rensade. Nu har jag ont, djävulskt ont och det känns som en ytterligare rotfyllning är på gång, eller så är det någon form av fantomvärk från ingreppet. Jag äter fortfarande smärtstillande för jag har ont, känner mig sjuk men jag har svårt att tillåta mig värken. Jag har inte tid med det här.

Just nu önskar jag att jag kunde bara slägga ut skitgarnityret i käften och sätta in nytt. Det är nog det första jag ska göra om jag blir miljonär!

Tidningsbudet

Jag blir så saligt lycklig över att det finns ärliga och uppriktiga människor i samhället. Utan min vetskap hade jag tappat mitt Coop-kort där hela månadens matkassa är insatt. Av en slump checkade jag av mobilen och fann ett sms från ett telefonnummer jag inte sett tidigare. ”Hej! Jag har hittat ditt Coop-kort på Coop-parkeringen. Kör tidningar så jag lämnar ditt kort i brevlådan i natt. Med vänlig hälsning/ Tidningsbudet.

Imorse låg tidnngen och kortet i brevlådan, gissa om mannen är min vardagshjälte?